banner

Självpotential (SP)

Självpotential är elektriska potentialskillnader som förekommer naturligt i marken där två olika material eller två elektrolyter med olika koncentrationer kommer i kontakt med varandra, eller då en vätska rör sig genom ett kapillärt system. Den naturliga markpotentialen består av två komponenter, en komponent som bestäms av elektrokemiska processer och en komponent som varierar med tiden. Variationerna kan bero på flera faktorer, däribland kraftigt regnfall, jordens magnetfält, temperaturförändringar och framförallt grundvattenflöden.

Självpotentialmetoden är en passiv metod där markens naturliga potential mäts mellan två punkter. Två ickepolariserande elektroder används vid mätningarna för att inte ge någon störning till den naturliga potentialen. Den ena elektroden är stationär och utgör baspunkten vid mätning och den andra förflyttas över undersökningsområdet.

Potentialskillnaden som uppkommer då en vätska rör sig genom marken kallas även för strömningspotential. Strömningspotential uppkommer bland annat vid grundvattenflöden genom marken, då vattnet fungerar som en elektrolyt som löser och transporterar olika mineraler i marken. Vattnet flödar från negativ till mer positiva potentialvärden. En ökning eller minskning av själpotential beroende på strömningspotentialen kan orsakas av en förändring av porositet, vattenmättnadsgrad eller permeabilitet. Positiva anomalier kan även representera vattenflöden under markytan, utåtriktade flöden från enskilda sediment eller erhållas från material med hög lerhalt. Negativa anomalier kan orsakas av infiltration eller sprickor i berggrunden.

Metoden används bl.a. för att spåra läckage i dammar. Vill Ni veta mer om denna mätmetod, kontakta oss så berättar vi mer om mätmetoden och hur den lämpligen bör utföras. Vi utför givetvis mätning med denna metod.